Jag brukar avsluta mina inlägg med ”Jag tror på dig! Även när du själv inte gör det”. Därför att det är sant. Därför att jag vet att det hjälper. Därför att jag önskade att någon hade sagt så till mig, när jag (för)tvivlade och kände mig som mest utsatt.
Read MoreNär ditt inre är mörkt och de förtvivlade känslorna allt för stora för att samtidigt ge plats för tillräckligt med syre i ditt bröst blir kontrasten för svår. Novemberrusket, mörkret och det piskande regnet från sidan, var liksom mer igenkännande.
Read More